Grushagar
Lösdrift
Kompostbädd
Faunadepå
Biokol
Min erfarenhet är att det kan vara svårt att jobba med ekologisk och social hållbarhet eftersom den ekonomiska ohållbarheten slukar all energi men i en värld där demokratin minskar i rasande fart och som bokstavligen brinner har vi ju egentligen inte råd att låta bli.
Jag fyller på den här sidan när våren kommer igång så att det blir lättare att ta bilder på hur vi kan skapa öar för bevarad/ökad mångfald, vi behöver vänja om oss till att tycka att rufsigt är vackert och kortklippta artfattiga gräsremsor är fula.
Här har vi stora hårdgjorda ytor där hästarna får gå hela vinterhalvåret.
Det ser tråkigt ut men på gammal havsbotten på västkusten är det helt nödvändigt, annars blir det helt söndertrampat med näringsläckage ut i Kungsbackafjorden och hästar med mugg som resultat.
Det ligger många hundratusenlappar i material och arbete i ytorna och innan vi har under många år experimenterat fram hur vi minimerar underhållskostnaden, om ytorna inte sköts måste de renoveras ordentligt varje år till kostnader som inte täcks av några stallhyror. Varje dag avlägsnas allt bajs (vi krattar upp smulorna), ojämnheter krattas ur och hål som bildas täcks med grus för hand.
I praktiken innebär detta att varje hästägare dagligen mockar bort en skottkärra med bajs och tar valfri mängd grus och lägger ut där det behövs. När detta sköts behövs inga maskinjobb, våra fossila utsläpp minskar och vi minimerar behovet av nytt grus.
Vi har nationella miljömål som slår fast att inga nya naturgrustäkter ska startas upp framöver så grus är en naturresurs att vara rädd om förutom en dyr investering.
Här är det förbjudet att använda torv.
Torv är ett halvfossilt bränsle och ska stanna i marken! Ni som var på Gothenburg Horse Show 2026 kanske såg en dressyrklass avbrytas av aktivister med banderollen ”en olydig folkomröstning”. Jag tycker synd om den tjej som fick se sin intervju försvinna och den tjej som fick sin start försenad och beklagar att aktivisterna
är så dåliga på att planera sina aktioner så att de skapar mer ilska än intresse men eftersom jag har stött på materialet förut och själv röstat i en olydig folkomröstning tänker jag ändå dela länken med bra material från både ja- och nejsidan här för dig som vill läsa på.
Kompostbädd, får du läsa mer om inom kort.
Enligt AI gynnas hotade och sällsynta arter, marklevande ryggradslösa djur, små däggdjur, fåglar och rovdjur av en faunadepå.
Jag undrar vilka av ovanstående grupper som fåren anser att de tillhör.
Vi gör vårt eget biokol med hjälp av en kolare , resultatet lägger vi i gödslet för berikning.
Vi gör vårt eget biokol med hjälp av en kolare, resultatet lägger vi i gödslet för berikning. Men det är också enkelt att skapa en egen kolmila. Här blir det lika delar finfördelat kol och aska. Det fungerar pH-höjande på ängarna som lätt blir sura med tiden.
Får och hästar kompletterar varandra på betet.
De har olika ekologiska nischer i betydelsen att de äter olika sorters gräs och därmed varandras spill. Dessutom äter de nära varandras bajs men inte nära sina artkompisars vilket minskar behovet av avmaskning. Fåren kan också äta sly i diken och runt ridbanorna utan att trampa sönder som hästarna gör varpå vi får lite mindre att röjsåga.
Där marken inte håller för hästtramp förstärker vi med risvägar.
Vi lägger helt enkelt tunnare stammar och grenar och täcker med jord och vips så har vi en väg som håller för både hästar och traktor. Eftersom vi inte har så mycket jord som behövs lägger vi på klipp från röjsågning och storbalar med halm som med tiden blir jord och under tiden går hästarna säkert längs vägen.
STALL LISA 